Såg en bil komma åkande på vägen.
Tänkte för en stund att lägga mig på vägen.
För att bli av med alla mina plågor.
Plågor som sakta maler sönder mig.
Plågas mest av ovissheten om framtid.
En framtid som jag inte vill tänka på.
Tänker jag på den så faller mina tårar.
Mer och mer ner för mina kinder.

Tänk om man bara kunde gråta?
Tänk vad skönt det skulle vara.
Istället för att skada sin själ mera.
Då kanske jag skulle orka mera.
Att hålla all sorg inom sig själv.
Är en plåga i sig.

tårarna faller ner för mina kinder

tårarna smakar salt.

Men de lugnar inte mig.

tankarna är för många i huvudet.

tankar som inte skall finnas här.

dessa tankar man bara inte vill bära på.

Tårarna faller ner för mina kinder

i allt större mängd.

tårarna får mig inte att må bättre.

tårarna är ingen positiv vibb.

tårarna är av frustation

tårarna är av hjälplöshet.

tårarna är av HOPPLÖSHET

Jag sitter ensam och gråter.

Jag sitter ensam och inte förlåter.

Jag sitter ensam och söker lyckan.

Jag sitter ensam och dränker mig i mina sorger.

Jag sitter ensam och funderar.

Ensamheten tränger sig på som en smäll mot en vägg.

Ensamheten i mitt fall är inte alltid positiv.

Ensamheten är en ond cirkel inom mig.

Mina bästa vänner bor så långt från mig.

Min egen bästa vän här hemma är allt för mig.

Mina vänner är det som får mig kvar.

skrev bara en dikt må tycka va ni vill om den, Inga kommentarer om ni inte bara  skall pika mina inlägg. Jag ber er inte läsa min blogg.

Dagens tankar är gymnasiet, här kommer en dikt om det jag tänker här och nu.

I desperation springer jag mot skolans dörrar

dörrar som jag aldrig kommer att gå in genom igen.

Innanför dessa dörrar finns det inget annat än ondhet

och jag känner mig riktigt otrygg.

innanför dessa dörrar så var varje timma en plåga

och jag bad på en inre rädsla och inre sorg.

Dagarna gick och rädslan blev mer som en livsstil,

en livsstil i rädsla och otrygghet.

Tillslut så säger skallen ifrån jag sitter utanför

dörrarna till skolan och försöker skrika ut allt mitt hat.

Ett skrik som ingen hör, ett skrik som ingen

tar på allvar.

Nu hade jag bestämt mig att inte återvända till

detta helvete igen, ett helvete som mer eller

mindre tog kol på mig.

Av: Wigstrand

jag tar den vanliga rundan

förbi stubben och vattnet

när jag kommer till min stubbe

så sätter jag mig och fäller en tår.

Tårar som får mig att orka att överleva

och se det lilla ljusa som finns kvar.

inför denna stubbe vågar jag att lätta på trycket

jag vet att du aldrig sviker mig och bevarar mina

mörkaste hemligheter för dig själv.

Av: Wigstrand

Skall besöka dig en sväng idag med min älskade stubbe och sätta mig hos dig och lätta på trycket. den bästa vännen om man inte vill att det skall läcka ur det man säger.