Dagens tankar är gymnasiet, här kommer en dikt om det jag tänker här och nu.

I desperation springer jag mot skolans dörrar

dörrar som jag aldrig kommer att gå in genom igen.

Innanför dessa dörrar finns det inget annat än ondhet

och jag känner mig riktigt otrygg.

innanför dessa dörrar så var varje timma en plåga

och jag bad på en inre rädsla och inre sorg.

Dagarna gick och rädslan blev mer som en livsstil,

en livsstil i rädsla och otrygghet.

Tillslut så säger skallen ifrån jag sitter utanför

dörrarna till skolan och försöker skrika ut allt mitt hat.

Ett skrik som ingen hör, ett skrik som ingen

tar på allvar.

Nu hade jag bestämt mig att inte återvända till

detta helvete igen, ett helvete som mer eller

mindre tog kol på mig.

Av: Wigstrand

jag tar den vanliga rundan

förbi stubben och vattnet

när jag kommer till min stubbe

så sätter jag mig och fäller en tår.

Tårar som får mig att orka att överleva

och se det lilla ljusa som finns kvar.

inför denna stubbe vågar jag att lätta på trycket

jag vet att du aldrig sviker mig och bevarar mina

mörkaste hemligheter för dig själv.

Av: Wigstrand

Skall besöka dig en sväng idag med min älskade stubbe och sätta mig hos dig och lätta på trycket. den bästa vännen om man inte vill att det skall läcka ur det man säger.