Det är en nådigt förbannad Karin som skriver nu vill jag lova.

Har haft ett samtal med Sanna igen, herregud från dö trött och inte alls pratglad till fly förbannad och en mun som går i ett.

Vi pratade om detta hur man skall behandla andra människor och hur dom skall behandla mig, om någon jävla anledning så blir det så eftersom att jag kommer mer och mer på att jag inte släppt eländet än. Har kommit fram till en sak, jag skall fan inte sitta och finna mig i att folk inte kan respektera mig, det är nästan så jag skall be dig komma ner till mig och sätta svinen på plats.

Kan ta ett exemempl som kom upp idag:

Jag var och handlade på Coop Forum och stog bakom en som hade sin rullator med sig alltså en äldre människa, vad händer :O Jo det kommer fram två personer i 45 års ålder och bara knör sig före denna stackars människa, jag kände att nu måste jag fan agera jag kan inte stå och se på hur folk kan bete sig så jag säger till tanten med rullator att komma med mig, det gör hon så knör jag mig fram till bandet och placerar kvinnan före som arroganta damerna och talar om ordagrant: detta var det fräckaste jag sett, hur fan beter ni er ser ni inte att det var folk före er i kön. Damerna glor surt på mig men lämnar kassan och ställer sig sist, kan anta att dom tycker både det ena och det andra om mig, men det skiter jag renaste fan i för sådär får det bara inte gå till.

Det sista jag måste få med här är att jag gillar ditt tänkande och skall fan ta efter dig skall säga dig, tycker iof att jag är likadant i mitt tänkande men skall fan börja ryta till och vara mycket klar i vart skåpet skall stå. Jag skall inte finna mig att bli nertryckt och nervärderad. Du har även sagt vad du kan tänka dig göra om du skulle vara på plats när något skulle hända. Hoppas inte att det skall behöva gå så himla långt bara.

Vi hörs imorn alla glada!

Kram kram